frustrerad

Idag har det inte varit min dag:(

Började med att min käre far ringde tidigt och pratade om sina tabletter som han tar 3 ggr om dagen.

Han har blivit helt vilsen och jätte jobbig tyvärr.

Men sköter man inte sin diabetes så kommer det bakslag förr eller senare.

I morgon ska jag till läkare igen med honom och då kanske vi får några svar på de prover som tagits.

Jag blir helt slut att förklara samma sak 20 ggr per dag och ändå funkar inte huvudet på honom:(

Jag ska inte klaga men jag orkar faktiskt inte ha det så här längre.

Är man inte själv på topp och har sin egen sjukdom som bara blir värre om man stressar så är detta för jobbigt att leva med.

Att vara mamma till sin egen pappa är inte okej tycker jag.

men tyvärr så är det så nu:(

Ändå lyssnar han inte på vad jag säger.

Vet inte riktigt hur jag ska nå fram och få han att förstå att jag bara älskar honom och vill att han ska sköta sig.

Men jag får nog släppa det här nu för jag orkar inte.

Självklart finns jag där för honom varje dag och hjälper honom så gott jag kan.

Inte lätt att bli gammal:(